© SIPRI
© SIPRI

Hans Blix' utökat CV / Hans Blix's expanded CV (124 Kb)

Hans Blix föddes 1928 i Uppsala. Han läste juridik vid Uppsala universitet och Columbia University och disputerade 1958 i International Law vid University of Cambridge (Trinity Hall). 1959 tog han en juris doktorsexamen vid Stockholms universitet där han också blev docent i folkrätt året efter. Hans avhandling "Some Aspects of the Conclusion of Treaties" publicerades 1961 som Treaty-making power på det brittiska förlaget Stevens & Sons. 1962 anställdes Blix av Utrikesdepartementet som folkrättssakkunnig och ingick i Sveriges delegationer till FN:s generalförsamling (1961–1981) och Nedrustningskonferensen i Genève (1962–1976). 1976 blev han utsedd till statssekreterare och två år senare utrikesminister i den folkpartistiska regeringen Ullsten. Efter tiden på UD arbetade Hans Blix som generaldirektör för det internationella atomorganet IAEA (1981–1997) och under åren 2000–2003 som ordförande för FN:s inspektionskomission UNMOVIC (United Nations Monitoring, Verification and Inspection Commission).

Hans Blix har tagit emot en rad priser och utmärkelser. Han blev invald som ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien år 1979 och tog emot Olof Palmepriset år 2003. Han blev utsedd till hedersdoktor av såväl Göteborgs universitet (2004) som KTH (2007). År 2009 utsågs han av organisationen Svenskar i Världen (SVIV) till Årets svensk i världen. H.M. Konungen har tilldelat Hans Blix medalj i 12:e storleken med Serafimerordens band (1998), Serafimermedaljen (2004) samt Illis quorum meruere labores i 18:e storleken (2018).

Bland Hans Blix' publikationer utöver avhandlingen finns bl.a. Statsmyndigheternas internationella förbindelser (Norstedt, 1964), Sovereignty, aggression and neutrality (Almqvist & Wiksell, 1970), Disarming Iraq (Bloomsbury, 2004), Why nuclear disarmament matters (MIT Press, c2008) och Sverige, Nato och säkerheten: betänkande av Natoutredningen (tillsammans med Rolf Ekéus, Sven Hirdman, Lars Ingelstam (huvudsekreterare), Stina Oscarson, Pierre Schori, Linda Åkerström. / Celander, 2016).